Upptäck Blomsterträdgårdar i Rottneros Park
Strosa rund i parkens olika hörn och upptäck blommor och växter av många olika slag. Finn skulpturer av några av de mest kända skulptörerna.
Blommor och gröna växter
Vad vore en park utan alla vackra blommor. En av de vanligaste frågorna vi får här i parken är ”När blommar parkens rhododendron?” så vi vet att blomsterprakten lockar. Nu är det ju långt fler blommor än rhododendron som finns här. Här växer blommande perenner, buskar, träd och sommarblommor i skön förening.
2. IDÉTRÄDGÅRDARNA
En idéträdgård, även kallad tematrädgård (på engelska ”show garden”) är en trädgård som anläggs i syfte att inspirera, ge konkreta idéer och/eller vara ett konstnärligt uttryck. Genom att vara en mötesplats för idéer kan idéträdgårdarna också leda till nya spännande samtal och därigenom vara en del av den process som är så viktig för att vidga trädgårdsbegreppet.
En av de bakomliggande tankarna är att idéträdgårdarna i Rottneros Park, genom att vara en mötesplats för idéer, också kan fungera som katalysator för samarbeten mellan företag, trädgårdsformgivare och andra aktörer.
Med trädgård som konstform har vi chansen att säga något. Vi kan säga det med skönhet. Vi kan säga det med produkter som är närproducerade, välsmakande, näringsrika. Vi kan säga det genom att arbeta för att det vi skapar här och nu ska leda till växtkraft och bärkraft för miljön, för individen och för samhället. Idéträdgårdarna är ca 20 kvm stora.
3. DIANAPARKEN
Dianaparken är ett av de parkrum som anlades allra sist, 1958, och skapades som en parallell till Rottneroshallen på andra sidan huvudaxeln. Vilande Diana, en bronsstaty av jaktgudinnan, är placerad på en gräsklädd kulle som ligger i linje med Rottneroshallen. De öppna gräsytorna omgärdas av en tät thujahäck och i bakgrunden skymtar Fryken över häckkanten. I Dianaparkens framkant växer buskrosor i rundlar i gräsmattan. De är en kvarleva från 1960-talet då olika plantskolor fick möjlighet att plantera rosor i Dianaparken. Under en period fanns här sextio rossorter planterade i rabatter, idag finns ett trettiotal vildrosor och en del gammaldags buskrosor kvar som solitärer.
5. MILLESPLATSEN
Mitt på den cirkelformade gräsytan står statyfontänen med fyra kvinnofigurer ur Carl Milles Orfeusgruppen. Originalet som är placerat framför konserthuset på Hötorget i Stockholm består av nio figurer, både manliga och kvinnliga.
Myten om Orfeus och Eurydike berättar hur Orfeus spelar så vackert på sin lyra att han lyckas beveka dödsgudarna. De går med på att hans älskade Eurydike ska tillåtas stiga upp ur dödsriket och åter till jordelivet, på ett villkor: att han lyckas leda henne upp till de levandes värld utan att vända sig om och se på henne. När de nästan är framme blir längtan att se henne så stor att han vänder sig om – och förlorar henne till dödsriket för alltid.
När Millesplatsen anlades planterades en tät och mörk fond av bland annat 750 rhododendron innanför thujahäckarna. Kontrastverkan mellan den täta mörka fonden och den ljusa öppna gräsytan måste ha varit slående. Denna växtlighet har idag till stor del försvunnit. Målet är att återskapa denna kontrastverkan genom att anlägga ett woodland med olika skuggtåliga träd, buskar och perenner som dunkel fond åt fontänen. För att fonden ska bli så mörk som möjligt nyplanteras växter som har mörkgrönt eller rött bladverk, men också växter med ljusare bladverk och blomning, för att få variation. Växterna planteras i olika skikt så att det blir möjligt att få ett spel mellan skuggor och solstrimmor som lyckas leta sig in bland den täta grönskan.
Den stora gräsmattsrundel som omger fontänen kantas av perenna rabatter. Orfeus-temat går igen i rabatterna där varje art utgör en särskild ton i Orfeus vackra melodi. Perennerna planteras i block, en art åt gången, det vill säga en tonhöjd i taget, och bildar en rytmiskt böljande melodi runt gräsmattsrundeln. Tonerna är förstås inte konstanta utan varierar med växtsäsongen. Det viktiga är dynamiken, rörelsen, rytmen och flödet. Det är ett fåtal vitblommande perenner och ornamentala gräs som får spela melodin här och förstärka känslan av ljus, sensommarblommande arter och arter som behåller ett friskt bladverk hela säsongen.
6. GRANALAMEDAN
I slutet av 1940-talet drogs en väg genom en granplantering strax norr om herrgården, ursprungligen planterad för att skydda herrgården från de bistra nordanvindarna. Mellan de raka granraderna lades en kalkstensgång, och så hade en granallé, eller granalameda, skapats. Alameda är det spanska ordet för allé och det var så Svante Påhlson valde att benämna den. I fonden, djupt inne i skuggan av granarna, placerades skulpturen Hösten av Eric Grate, huggen i ljus kalksten. Den mörka granen med sitt vilda uttryck blev den perfekta inramningen till den ljusa kulturvarelsen.
Anläggandet av granalamedan är ett fint exempel på hur man kan ta tillvara, lyfta fram och förstärka platsens befintliga förutsättningar. Med enkla medel omvandlades den funktionella granplanteringen till en mystisk pelarsal, det är trädgårdsformgivning när den kanske är som allra bäst.
Granplanteringen bestod ursprungligen av vanlig svensk gran, Picea abies ssp. abies. Den fälldes i början av 1980-talet och ersattes med serbisk gran, Picea omorica. Den nya allén gjordes bredare och längre.
7. Herrgården
HERRGÅRDEN
När herrgårdsbyggnaden skulle uppföras på nytt efter branden på lucianatten 1929 var uppdraget till arkitekten Georges von Dardel att skapa en ståndsmässig herrgårdsbyggnad som kunde iscensätta det romantiska skimmer som sagan lindat kring Rottneros. Intresset för hur den nya herrgården skulle se ut kunde närmast betraktas som en riksangelägenhet, det var många som ville ha ett ord med i laget kring hur sagans Ekeby skulle utformas. Den nya herrgården, som stod färdig 1932, blev en pampig byggnad inspirerad av nyklassicism och empire. Herrgårdens klassicistiska stil blev sedan utgångspunkten för hur den omkringliggande parken skulle utvecklas, där arkitekt Georges von Dardel också kom att ha en tongivande roll ända fram till sin död år 1951.
SPEGELDAMMEN
Den stora anläggningsfasen började inte förrän efter andra världskrigets slut 1945 men redan 1939-40 hade grusterrasserna på södra och östra sidorna om herrgården gjorts om till trädgårdsanläggningar med blomsterplanteringar, gräsmattor och plattgångar. På herrgårdens västra sida, framsidan, anlades under 1930-talet en åttkantig damm, men den ansågs inte svara mot den nya herrgårdsbyggnaden på rätt sätt. Svante Påhlson ansökte hos kommunen om att få anlägga en stor rektangulär spegeldamm framför herrgården men fick avslag på sin ansökan. Som den sanne visionär han var nöjde han sig inte med detta svar utan ansökte i stället om att få anlägga en branddamm vid herrgården, för med herrgårdsbranden i färskt minne, vem ville väl se något sådant upprepas? Denna gång gick ansökan igenom. Spegeldammen blev färdig 1947 och ger herrgårdens fasad en effektfull spegling.
KAVALJERSFLYGLARNA
Det var egentligen de båda kavaljersflyglarna som var först ut bland parkens byggnader med att få en klassicistisk stil. Kavaljersflyglarna byggdes redan 1861, på brukspatron Walls tid, men det var under en ombyggnad under 1920-talet som de fick sin nuvarande klassicerande stil, det stilideal som rått bland parkens byggnader alltsedan dess. Flyglarna låg till en början strax väster om herrgården men flyttades redan på Walls tid till sin nuvarande plats väster om huvudaxeln. Den södra flygeln var i verkligheten kontor och bostad för brukets tjänstemän, och i sagan bostad åt de tolv beryktade kavaljererna. Både den södra och norra flygeln är idag är privatbostad.
10. ARBORETUM
Träd in i Rottnerosparkens Mad garden, in i en värld med osannolika träd,
underbara träd på bästa lekhumör som får dig att glömma världen utanför.
Arboretum betyder trädsamling, i det här fallet en samling träd med stor personlighet.
Arboretet anlades 1974 av Svante och Greta Påhlsons dotter Ebba Horn af Åminne.
Till sin hjälp hade hon intendent Ingvar Nordin från Göteborgs botaniska.
Träden som valdes var populära kring förra sekelskiftet och ingick i det som kallades den tyska trädgårdsstilen även kallad en hortikulturell jugend.
Träd och människor är starkt knutna till varandra genom historien. I arboretet synliggörs det genom att varje träd fått en beskyddare som planterat sitt trä. Det är familjemedlemmar, svenskamerikaner, trädgårdsmästare, kungligheter, vänner med flera.
Den som planterat ett träd har inte levt förgäves.
Gå in genom pärleporten, gå långsamt, andas, lyssna så känner du att träd och människor hör ihop.
11. KUNGENS TRÄDGÅRD
Kungens trädgård är det mest långsträckta av alla parkens rum och upplevelsen av avstånd blir ännu större eftersom trädgården smalnar av söderut. Att använda sig av förlängda perspektiv är ett gammalt knep inom trädgårdsarkitekturen. Kungens paviljong som står som fond längst söderut var den sista byggnad som tillkom under Svante Påhlsons epok, den blev färdig endast en vecka innan hans bortgång 1959. Kungens paviljong är en lugn och skön plats, där man kan sjunka ner i en av gungstolarna i skuggan inne i paviljongen och svalka sig efter promenaden till parkens sydligaste punkt.
En byst av kung Gustav VI Adolf som kronprins, gjord av Carl Eldh, är placerad inne i paviljongen. Kungens trädgård i övrigt är tillägnat verk av en annan skulptör, nämligen Per Hasselberg.
Tidigare gick ett centralt promenadstråk rakt genom den nedsänkta trädgården men detta har rationaliserats bort, liksom rabatterna utmed sidorna. Nu består den nedsänkta trädgården av enbart gräsmatta. Helhetsintrycket av Kungens trädgård har inte förlorat på detta, snarare tvärtom, det är ett lugnt och stilla rum med tydliga linjer och perspektiv.
12. VIGELANDSPLATSEN
Platsen där Vigelands skulptur Skremt skulle stå anlades 1954, väster om Kungens trädgård i parkens sydligaste del. Genom schaktning och uppfyllning av en vall mot järnvägsspåret till Rottneros Bruk omvandlades en brant slänt till en mjuk dalgång. Svante Påhlson sökte via kontakter efter passande skulptur till platsen och först fyra år efter att platsen anlagts bestämde han sig för att köpa Vigelandskulpturen. Eftersom Gustav Vigeland (1869-1943) var Norges kanske mest kände skulptör vid den tiden var det viktigt att införskaffa ett av hans verk till Rottneros. Trots det var Svante Påhlson tveksam inför inköpet av Skremt. Påhlson var inte särskilt förtjust i granit som material i Rottneros Park, han ansåg granitskulpturer vara för tunga i den skira miljön. Flera skäl talade dock för köpet av Skremt. Skremt är Gustav Vigelands första försök med granit som skulpturalt material och således av största konsthistoriska intresse. Dessutom är skulpturen ett originalverk.
Vigelandsplatsen har en lugn och avskild placering i det sydvästra hörnet av parken. Här råder alltid skugga och det är en behagligt sval plats under heta sommardagar. Tidigare planterades sommarblommor i norska flaggans färger kring Vigelandskulpturen. Nu har i stället skuggtåliga perenner planterats kring statyn och på båda sidor om trappan ner mot den forna Fågelparken, som numera är omgjord till Nils Holgerssons äventyrspark.
13. SKULPTURGÅRDEN
En trappa ner från Carl Eldhs parterr ligger Skulpturgården, den mellersta av de tre parterrerna i den barockinspirerade södra delen av parken. Rummet var ursprungligen uppbyggt i åtta kvarter, kantade av sammanlagt 300 kvadratmeter rosrabatter innanför häckar av ismalört, Artemisia frigida. Idag är rummet indelat i fyra gräsytor och rabatter finns numera bara längs den centrala gången. Rabatterna varieras från år till år med sommarblommor. Stora thujaklot är placerade längs gångarna. En central grusgång löper genom Skulpturgården och fortsätter i perspektivlinjen till Kungens trädgård, den sydligaste av de tre parterrerna, med Kungens paviljong som fond. Skulpturgården är omgärdad av en fyra meter hög thujahäck som utgör mörk fond åt skulpturerna längs ytterkanten.
Huvudmotivet i Skulpturgården är fontänen med fem stycken vattenkaskader.
14. CARL ELDHS PARTERR
Carl Eldhs parterr ligger i samma plan som Rosengården. Här finns åtta av de sammanlagt tolv skulpturerna av Carl Eldh, den skulptör som är mest välrepresenterad i parken.
Parterrpaviljongerna ritades av arkitekt George von Dardel och uppfördes i början av 1950-talet i en stil som överensstämmer med herrgårdens arkitektur och den barockinspirerade södra parken i övrigt. Den östra paviljongen används idag som toalettbyggnad medan den västra används som cafébyggnad vid vissa tillfällen under högsäsong. Carl Eldhs parterr har en varm och nästan sydländsk atmosfär. Den öppna kalkstenslagda ytan med sina paviljonger, skulpturer och rabatter, inramningen av thujahäck och utblicken över Skulpturgården; allt detta skapar en välkomnande känsla, en plats som lämpar sig väl för social och kulturell samvaro.
Under högsommaren är Rosens Glasscafé öppet på Carl Eldhs parterr.
15. ROSENGÅRDEN
Rosengården planerades, liksom övriga södra delen av parken, i barock stil, med räta linjer, symmetri och strikt kvartersindelning. De veckor i juli när rosorna står i full blom svävar ett rosa och vitt moln över Rosengården. Förutom rosorna blommar då även paradisbuskarna Kolkwitzia amabilis vid ingången med ljust rosa blommor.
I Rosengården finns till exempel ”Rose de Rescht”, ”Rosa portlandica” och ”Madame Boll”. Till rundlarna öst och väst om mittgången står honungsrosor, bland annat ”Katharina Zeimet”.
19. BLOMSTERTRÄDGÅRDEN
Blomstergården (nummer 19 på kartan) har ett friare formspråk än de flesta andra rum i parkens centrala delar. När parken anlades ville trädgårdsarkitekt Edvard Jacobson att besökaren skulle få känslan av att vada i blommor. När du följer den vindlande kalkstensgången kommer du att se många olika perenna växter.
ÖRTAGÅRDEN
Örtagården ligger strax innanför entrén till parken och tillkom år 1972 i samarbete med Bosjökloster i Skåne, vars örtagård grundlades redan på 1500-talet av en benediktinerorden. Bland växterna finns dels sådana som har medicinska egenskaper, dels sådana som används främst som kryddor. De flesta är fleråriga, men vi odlar också ettåriga kryddväxter, lite olika varje år. Numera finns dessutom intressanta och dekorativa grönsaker och ätbara blommor i örtagården. Om en örtagård är till för att främja människors hälsa har de alla en given plats där, inte minst med tanke på att parkens café ligger precis bredvid. Kryddväxter, näringsrika blad och dekorativa blommor bärs in i köket.
Närheten till köket är viktig för att örterna lätt ska kunna ges ytterligare en mening i förädlad form, men den omedelbara närheten till växterna är också viktig för sinnesupplevelsen. I en örtagård ska det vara möjligt att uppleva med både smak, lukt, känsel och synintryck. Med de upphöjda bäddarna är det lätt att komma nära de olika växterna, ta i dem, smaka dem, lukta på dem. För att det ska bli ännu lättare att uppleva och njuta av växterna skulle örtagården och caféets uteservering kunna växa in i varandra och bilda en sinnlig enhet. Med doftande örter och blommor som sällskap till kaffet ges helt andra förutsättningar för en behaglig vilopaus, som i sin tur ger energi till fortsatta trädgårdsupplevelser.
STRANDPARKEN
Strandparken är ett av de absolut vackraste områdena i parken, men det är inte alla som hittar hit och får uppleva dess skönhetsvärden – ett problem som uppfattades redan på Svante Påhlsons tid, av hans vän och rådgivare konsthistorikern Axel Gauffin.
Gauffin ville att besökarna skulle lockas till Strandparken för att uppleva Frykens skönhet på nära håll och föreslog därför att ett Diktens tempel skulle byggas här. Svante Påhlson, som sökte en placering för då nyligen inköpta Adorante, föll för idén. Samtidigt ville han framhäva några av de största värmländska diktarna.
Uppdraget att rita templet gick till arkitekten Robert Engströmer. Byggnaden, som troligen stod färdig 1956, smälter in i den omgivande naturen med sin avskilda placering och sitt enkla materialval. I frisen under innertaket har fyra stora värmländska diktares namn skurits in: Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding, Eric Gustaf Geijer och Esaias Tegnér.
I sluttningen sitter Arvid Backlunds skulptur av Selma Lagerlöf och blickar ut över Fryken. Platsen är väl vald, hon älskade Lövens långa sjö, som hon kallar den i Gösta Berlings saga. På andra sidan sjön, något längre söderut, ligger barndomshemmet Mårbacka.
Christian Eriksson-parken
Christian Eriksson-parken består av två olika delar med vitt skilda karaktärer. Den ena delen ligger i bakkant av Millesplatsen, några trappsteg ner. Det rektangulära rummet har en lugn och intim karaktär med sin avskildhet. I skarp kontrast till den stillsamma atmosfären står det expressiva uttrycket i de monumentala verken Bågspännaren och Engelbrekt. De två står i varsin ände av en lång öst-västlig axel och sammanbinds med en bred kalkstensgång, kantad av långa paradrabatter.
De sju skulpturerna av Christian Eriksson är bronsavgjutningar, gjorda av konstgjutare P.G. Bergman i Stockholm, liksom de flesta andra av parkens skulpturer. P.G. Bergman var en av Påhlsons främsta rådgivare när det kom till diskussion om vilka skulpturer som skulle köpas in till parken. Det var Christian Erikssons arvingar som gav sin tillåtelse, och sitt bifall, till att dessa avgjutningar hamnade i Rottneros Park.
De monumentala verken Bågspännaren och Engelbrekt står riktade mot varandra i varsin ände av den nästan hundra meter långa axeln. Bågspännaren var den som först fick sin plats och det skedde i samband med att Blomstergården anlades. Engelbrekt, som nu känns så självklar i sin upphöjda position i den östra änden av axeln, var inte påtänkt för platsen från början. I stället var det Jaktnymf som placerades här först. Skulpturen innehåller en kraft och en rörelse som matchar Bågspännaren, men storleksmässigt och som fond mot landskapet passar Engelbrektstatyn bättre. Jaktnymf kan man nu komma nära och betrakta från alla håll där hon står på ena kortsidan i den lugnare delen av Christian Eriksson-parken.
Man kan grilla nere vid badplatsen. Badplatsen ligger nere vid sjön Fryken bakom Herrgården.
Nej, det är privatbostad och där bor barnbarnsbarn till Svante Påhlson som skapade parken.
Ja, det får man. Förutsatt att man håller hunden kopplad och att man plockar upp efter den. Påsar finns att få i entrén.
Man kan vistas i Rottneros Park efter vår stängningstid förutsatt att man betalat entréavgiften.
Det finns en utgångssnurra vid entrén.
Om parken och områdeskarta
Upptäck vår fina park och dess fantastiska trädgårdar och skultpturer. Ta en fin parkpromenad i Rottneros och upplev en plats full av skrönor och historier, drömmar och visioner som längtar efter att berättas. För barnen finns det en fantastisk lekplats och blir du hungrig kan du alltid lägga ut picknickfilten på en av våra fina gräsmattor eller ta dig till vårt café för att handla lite fika. Efter promenaden runt Rottneros Parks trädgård så kanske det passar med ett bad på vår fina badplats. Ladda ner vår karta och upptäck Rottneros Park.
